900411

"kan du börja blogga ingen sa en vän för en dag sen" darför skriver jag nu, och darför försvann mina ord för nu förstod jag varför jag inte bloggat under en vecka... jag orkar inte tänka på det, jag orkar inte prata om det, för då ser ni mig där liten som jag verkligen är och tycker synd om mig, jag tackar en nära vän som lät mig tycka synd om mig själv lät mig ligga där och vara liten och bara se det själv, hon såg på mig som hon gjort i alla dessa år. tack! verkligen tack!

Blir så arg för att jag aldrig kan få ut det.. arg för att ni måste se mig gråta slita av mig hår kläder och klättra på väggar för att  förstå ungefär hur jobbigt det är . ågenst!det är inte ångest över att jag inte köpte de sista par skorna i affären, de kommer till våren igen väl.. nej det här är ångest ... över att jag gjort ett "val" ? om det ens var så.. över att jag tog bort hon som var en del utav mig jag hade ju henne jag ville lukta och sussa vid henne jag ville stå på ett berg och lyfta upp henne med mina bara händer och visa henna för världen, jag ville se ett skratt ett leende jag ville höra henne gråta då jag ligger som skönast i min säng, som musik i mina öron. jag ville sjunga för henne.. så jag sjöng för henne, jag ville läsa för henne... så jag läste för henne..


förlåt.